Min skatt o jag myste som vanligt i intesivsalen på avdeling 69 i västerås.
Men jag märkte ganska snart han inte va som han brukar o så blek ut o jag hade reagerat dagen innan redan o frågat hur det var med honom.
På em middagen sa jag till sjuksköterskorna att något stämmer inte med honom han är ju helt apatsik o i vanliga fall är han ju som sin mor väldigt tempramentsfull.
Läkaren kallades ner o massa prover togs.
Under tiden hann jag gråta o få alla hemska tankar i huvudet.
Jag ville spy av rädsla när jag tänkte att något skulle vara fel på honom igen.
Kolla på min livlösa lilla skatt <3 <3 <3
Kolla på min livlösa lilla skatt <3 <3 <3
Vid 20. oo ca fick jag höra alla provsvaren o dem var bra förutom hans blodvärde.
Så vid tolv i natt fick han sin första o förhoppningsvis ända blod transfusion.
Han fick ligga på mitt bröst o vi myste el jag myste, Hampus var mäst trött o låg helt orörlig.
Han fick ligga på mitt bröst o vi myste el jag myste, Hampus var mäst trött o låg helt orörlig.
Att se sin älskade prins så trött o halvt genomskinlig var inte roligt.
Höra alla monitorer plinga för han inte höll syresättningen o han gick ner i super låg puls hela tiden.
Hjärtat vart mycket piggare efter i natt o det är underbart o se o känna igen hans sätt o vara.
Mina älsklingar
Mina älsklingar
Jag pendlar mellan att bli tårögd och att känna glädje när jag läser om Hampus kamp. Och jag känner honom inte ens, så jag kan inte ens på långa vägar föreställa mig hur det är för er föräldrar.
SvaraRaderaJag kan inte låta bli att förundras över det otroliga band som finns mellan förälder och barn, du kände på en gång att något inte stod rätt till. Tvivla aldrig på din känsla!!
Kämpa på nu! Snart är ni hemma alla tre.