Learn!

Senaste veckorna har varit hemska och jag förtränger allt som vanligt.

Lever just nu en mardröm som aldrig verkar ta slut.

Svek,utbrott, extrem rädsla, ilska och sådan sorg att jag inte kan ta in allt.

Självkänslan,modet o förståndet sviker mig stundtals men jag blundar ,andas o kommer tillbaka för det finns inget annat val.

Hur hamnade jag här???

känslan av sveke,tomhet, smärta...

Orden jag inte kan få fram o ensamheten jag känner.

Det ända bra är att jag vet vilka ni är o vad ni går för.

 

En dag ska jag berätta allt som hänt men just nu kan jag inte ens ta orden i min mun själv.

Balans!

Att hitta en bra balans i livet är svårt och speciellt för mig som är känslo människa.

Det är högt,lågt ,hit o dit med mina känslor.

Super arg som går över på 2 röda o blir skratt och självklart tvärtom.

Men en känsla jag har svårt att släppa är irtiation...

Hamnar just nu i situationer där jag känner mig sjukt irriterad utan egentligen ha anledning eller förståelse för vad som skapar känslan.

Ett exempel är att jag blev det på jobbet här om dagen o det sitter kvar än.

Det är en riktig skit grej o helt meningslös att ens bry sig om men ändå stör det mig oerhört.

Why???

Det som är ännu mera skruvat i hela situationen att det är dig jag vill ringa ,dig jag vill ventilera till och du som brukade få mig att släppa det.

Du var min allra bästa vän o min livskamrat. 

Den jag skulle leva hela livet med o jag var säker på det.

Jag är upprörd,sårad,arg ,besviken och det gör ont...

 För i så många lägen är du den som dyker upp i min hjärna.

När jag ser saker jag vet du skulle gilla eller bli glad om du fick.

Parfym lukter som påminner om dig och saker jag gör som jag tänker att shit tänk om D fått vara med.

Tanken att vi aldrig mera ska göra... Den är tung o det gör galet ont.

Du va min framtid, min trygghet, min kärlek , min familj!

Tålamod!

Mitt tålamod är slut o min snällhet är snart helt borta.

Jag har i tidigare inlägg sagt jag gillar inte låsta bloggar men snart kommer jag behöva låsa min då jag inte ens kan skriva vad jag känner ,vad som händer o det jag vill här.

Alternativet är att sluta blogga.

 

Förstår verkligen inte vad som är fel o hur det kunde komma till den här punken.

Kanske precis det här jag behövde för att verkligen förstå.

Hampus är mitt ljus o det som gör att jag orkar.

Hans kärlek o skratt gör mig så komplett.

Hans underbara lilla röst som säger så juvliga o härliga saker.

Armarna som kramar det hårdaste dem kan och han busiga blick och fantasi som får mig att längta tillbaka till barndomen.

Vad som än händer kan jag aldrig vara fattig,helt nere eller förlorad för jag har dig <3!

Du är min rikedom,skatt, mitt mirakel och min sanna glädje.

Älskar dig mera än livet själv och kommer alltid göra mitt bästa för du ska veta hur underbar,speciell,värdefull och älskad du är <3!

Finns inget du inte kan min lilla kärleks magnet.

sömnlöst!

Jaha då var det dax för tvångs sömnen som aldrig kommer...

Att inte sova gör mig så deppig o icke fungerande.

Tankarna snurrar, känslorna blandas till en ohyggligt äcklig sörja och leendet blir tårar..

Jag är lycklig,lättad, tacksam,och stark ena sekundern men nästa är jag liten,sårad,arg,osäker o så knäckt.

Really??

Ibland undrar jag om det är jag som inte fungerar som jag borde men sen inser jag att det är inte jag som har problemet.

Att man sårar varandra kan hända o det är inte alltid med mening men att gör det du gör mot mig är fan inte okey.
Jag är bättre än det här o jag kommer inte sjunka men det betyder inte att jag inte kommer leva med bilderna i mitt huvud o känslorna som dyker upp.
En del av mig vill bli hysterisk,skrika,bråka, bli 14 år o inte vara vettig o förståndig.

Nästa sekund inser jag att detta är fan så lågt att jag är så galet mycket starkare,bättre,smartare o smidigare än detta.
Tänker inte låta mina val av handlingar påverkas mera av dina förbannade dumheter.
Jag fölorar bara på det o jag blir inte lyckligare.

 Jag känner sån ilska samtidigt som jag får en känsla av sorg o sen blir det bara tomt.
Vem är du??
Varför???
Allt går över mitt förnuft o förstånd...