Senaste veckorna har varit hemska och jag förtränger allt som vanligt.
Lever just nu en mardröm som aldrig verkar ta slut.
Svek,utbrott, extrem rädsla, ilska och sådan sorg att jag inte kan ta in allt.
Självkänslan,modet o förståndet sviker mig stundtals men jag blundar ,andas o kommer tillbaka för det finns inget annat val.
Hur hamnade jag här???
känslan av sveke,tomhet, smärta...
Orden jag inte kan få fram o ensamheten jag känner.
Det ända bra är att jag vet vilka ni är o vad ni går för.
En dag ska jag berätta allt som hänt men just nu kan jag inte ens ta orden i min mun själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar