Relationer är svårt vare sig det är till en arbetskollga,kärlek,familje medlem ,vän,mamma osv.
Man tänker att det borde vara enkelt tex med familjen för man älskar ju sin familj iaf dem flesta, samma sak med vänner för dem väjer man ju.
Men att älska en anna, människa vem det än är så är det inte okomplicerat.
Man dras kanske till dem som man har likheter med men man facineras el iaf jag av dem som har egenskaper jag själv önskar jag hade el ibland till o med stör mig enormt på.
Men jag ser ju dem egenskaper hos människor jag vill se el?
För hur kan man älska en människa för att sedan inte se något alls i den som man tyckde om???
Kan vara en vän som sårat en väldigt djupt o svikit el en gammal kärlek som krossade ditt hjärta.
En kollega som bara ville åt ditt jobb.. ja vad vet jag.
Men hur kan man sluta bry sig om någon man faktiskt en gång har brytt sig om?
För inte kan en person förändras så mycket..
Nej troligen jag/du som ändrat oss o personen inte ger något mera som vi behöver.
För alla relationer vi väljer att ha är väl för det tillfredställer eller ger oss något.
Sen har vi relationerna vi i princip blir på tvingade som arbetskollegor el ens läkare,dagis personal osv..
Man kan omöjligt dra åt samma håll som alla o man får ibland bara gilla läget o göra det bästa man kan men det är inte alltid det enklaste.
Är vi alla kapabla att vara olika människor?
För jag kan med handen på hjärtat säga att jag är inte samma Alexandra på jobbet som jag är hemma.
Jag har den egenskapet att jag är extremt anpassningsbar men är det alltid en sån bra egenskap????
Jag kan vara förbannat bra på att spela en roll att vara en Alexandra som människor runt mig förväntar sig el som jag vet passar för tillfället.
Vilket indirekt ger mig en egenskap av falskhet o det är ju något jag avskyr.
Men jag gör det inte i närvaro av dem jag bryr mig om bara där jag har relationer som inte berör mig i hjärtat.
Vad säger det om mig egentligen?
Jag spyr galla på alla som är falska o fega men det är ju exakt det jag själv är i dessa situationer!!!!!!!!!
För varför spelar jag en roll om det egentligen inte skulle ge mig något el gagna mig på något sätt?
Klart det spelar roll o att det ger mig något annars hade jag ju aldrig gjort det.
Så jag har ju flera personlighetsdrag gemensamt med dem jag avskyr men jag försöker rättfärda dem hos mig själv.
Som gör det för stämmningens skull osv.
Jag gör det enbart för min egen skull för jag är ego som restan av befolkningen även om ni inte vill erkänna det.
Man kan vara ego på olika nivåer vill jag tro,haha!
Ser ni jag gör det igen(rättfädigar mitt sätt).
Jaja i min värld så kan man iaf vara ego på olika nivåer o jag ligger nog på en normal nivå(känns bäst så).
Att vara ärlig mot sig säjlv är nog bland det svåraste som finns för tänk om man inte gillar den man är?
Lättare att spela ett spel och slippa tänka efter.
Dock vet jag exakt vem jag är och vad jag gör (oftast) jag har ju en impuls att göra saker lite förhastat då jag är känslostyrd o inte gillar orättvisor.
Säger saker o gör saker innan jag hinner fundera på konsekvensen.
Ibland tänker jag högt vilket inte alltid passar så bra.
Men i relationer där man bryr sig kan man inte vara orälig om vem man är el?
Jag kan inte ljuga el vara oärlig med dem jag bryr mig om.
Men jag kan undanhålla saker som har påverkat mig o vem jag är som mitt förfluta.
Varför?
Är det för jag inte bearbetat det,inte tror den andra kan hantera det,skämms el tror det är oviktigt???
Min slutsats är iaf att för att ha en sån bra relation som möjligt måste man våga blotta sig mera än man ibland kanske vill.
Nu menar jag relationer som man vill behålla och som betyder väldigt mycket.
Ingen behöver veta exat allt om en men kanske någon behöver veta väldigt mycket både för din/min egen skull och den andras skull.
Relationer formar en o skapar nya sidor, utvecklar sidor hos dig o det är deför alla relationer är så härliga på något sätt.
För även en dålig relation el en relation där jag behöver spela en annan alex så lär det mig,utvecklar det saker hos mig.
Kanske inte alltid något bra men det lär mig något om vem jag är o vart jag är påväg.
Självkänsla o självinsikt är väldigt viktiga saker.
Jag har bra själv insikt.
Bra självkänsla när det gäller att göra mitt jobb men inte annars vilket suger.
Märkligt hur man kan vara trygg i vem man är men inte vad man klarar av!
Kanske bara jag som har problem att prata om saker.
Skriva dem el göra grejer för dem jag bryr mig om är såååå mycket lättare.
Att skriva att jag älskar någon kan jag men säga det nja det är svårt om jag inte har alkohol i kroppen,haha!
Ja vad vet jag jag verkar ju vara dr jekyll och mr hyde så,haha!
Blev en halv roman detta inlägg.
Har så många funderingar o tankar kring detta ämne så skulle kunna skriva en bok.
Satt i veckan o pratade med en vän om just relationer o efter det sattes mina stackars hjärnceller igång.....
Nej nu blir det gos med mina grabbar.
