Längtan efter att bli gravid o inte bli det är fruktansvärd.
Många gånger har jag skrivit saker i bloggen om längtan o smärta osv o oftas har det då handlat om att vi vill gravida men inte lyckats.
3år sen började vi på Fertilitetskliniken och fick då först svaret man ALDRIG vill höra o det är som det ser ut nu kan ni inte få barn!
Jag fattade inte riktig o ville inte förstå heller för orden var min värsta mardröm o jag förträngde det som med det mästa som är jobbigt.
Vi tog nya prover o då vart svaret ni KAN få barn.
Lyckan var total o 6månader senare skulle jag ÄNTLIGEN få mina recept o jag skulle börja behandlingen.
Men åter igen vart det som att springa in i en vägg .
Jag stack mig först på en blodig nål på jobbet o jag jobbar ju med missbrukare så hela min värld vändes upp och ner o tårarna hade ingen hejd.
Tack o lov så hade jag inte blivit smittad.
Nu kan jag ÄNTLIGEN få göra provrör.......
ICKE kunde jag det då läkaren konstaterade att jag hade fått tillbaka mina systor på ena sidan av äggledaren och den andra såg vätskefylld ut o det slkulle innebära att jag................
KOMMER ALDRIG kunna få barn...
Åter igen vänds allt upp o ner o jag har humöret på topp o i botten.
Ena dagen skiter jag i vad läkaren säger o nästa inser jag att är det här mitt öde???
Jag älskar barn och har alltid gjort.
Ett liv utan barn är helt galet otänkbart för mig.
jag är 31 och i x antal år har människor runt mig frågat ska inte ni ha barn och vill inte ni skaffa barn snart osv...
Tanken var att jag berättar för dem som är runt mig så dem vet vad som händer.
Man vill inte blotta sig för alla för man har en sån inre kamp och har såååååå sjukt mycket tankar.
Slippa frågor samt behöva känna vill man oxå slippa men det är svårt när man valt att berätta för dem runt än för självklart undrar dem o vill veta.
Nästan alla mina vänner har fått barn o jag är VERKLIGEN lycklig o glad för deras skull <3. Unnar alla den lyckan o känslan.
En vän sa till mig när hon var gravid o skulle berätta tyckte hon det var sååå jobbigt för hon ville inte såra mig då hon viste hur vi kämpar.
Men jag kännde/känner bara kärlek o glädje för hennes skull.
Vill INTE att andra ska känna smärta el rädsla för oss för det gör vi så bra själva.
Vill alla ska förstå o njuta,glädjas,uppskatta att få chansen att få bli föräldrar och att kunna bli det.
Där i mot kan jag blir frustrerad o väldigt ledsen när jag vet människor missbrukar deras chanser o förpliktelser att vara föräldrar o inte inser att dem har en skatt.
Sen att det är så fruktansvärt dyrt att få adoptera är ju oxå helt jävla absurt.
Finns barn som far så illa som skulle kunna få kärleksfulla hem men vi vanliga "svensson" har inte råd att göra det.
Absolut ska det göras utredning o kollas upp men varför ska det kosta runt 500.000kr att få ge sin kärlek till en liten människa som förtjänar och behöver den???
Äcklas av att det ska tjänas så mycket pengar på att sälja barn.
Fruktansvärt är det.
Nu ska jag åter igen ringa till fertilitetskliniken o boka tid o kolla hur det ser ut o vad dommen blir.
Jag vill inget annat än få ett besked men sammtidigt är jag så rädd att jag får tårar som rinner nu bara jag skriver om det.
Så många gånger har jag skrivit ett inlägg o raderat det...
Så modig o tuff under tiden jag skriver sen blir det panik o delit knappen...
nu gäller det...
Del 2
Nehe jag lyckades inte publicera inlägget denna gång heller...
Men idag har det gått 2 månader sen jag skrev och nu har vi kommit ett steg framåt.
Jag var hos läkaren i sep o dem konstaterade att jag kunde börja min efterlängtade IVF nu YES ÄNTLIGEN!
Är nu inne på v3 med hormonerna och tycker det går bra.
Första 2v var det bara hormoner genom nässpray
Sprayen gör så kroppen kommer som i klimakteriet.
Nu sen 3dagar tillbaka tar jag även en spruta varje kväll i magen..vilket jag inte är speciellt duktig på el förtjust i att göra.(hela nålen ska in i magen)
Man får ett fint etui el vad man ska kalla det som pennan ligger i. Ser ut som en diabetes penna ungefär.
Ja varje kväll är det jag som har kampen med nålen som ska sticka mig i magen.
Hoppas verkligen vi kommer lyckas så man slipper denna procidur en gång till.
Om det är det jag kommer få göra så gör jag det ju så klart men inte något jag direkt har på min topp lista.
Mitt humör börjar bli lite sämre o har faktiskt närmare till gråten oxå.
Imorgon är det till läkaren igen o ta blod prover för o se om jag ska behålla min dos el sänka/höja den.
På fredag är det utraljud o då får man reda på när vi ska till uppsala.
Känns så overkligt o nära nu, tänk om vi faktiskt skulle lyckas!!!!!!!
Mina prover i dag var för höga så fått en ny tid i morgon tisdag o ska göra ultraljud osv....
Efter över en timme på kvinnokliniken o råd frågning med Uppsala så konstaterades att jag skulle ta min ägglossnings spruta redan i morgon Ons.
Då jag fått för hög dos av hormonerna som stimulerar äggblåsorna.
(14st ägg har jag just nu)
Så Paniken i kroppen då jag inser att Daniel kanske inte hinner komma hem tills vi ska vara i Uppsala o plocka ut ägg o befrukta.
Om han inte hinner så skulle jag få frysa mina ägg (väldigt ovanligt att man får).
Nu verkar det iaf som han ska få komma hem.
Att ta denna spruta var för mig sjukt jävla jobbigt
Ägglossnings sprutan.
Jag råkade tappa den i golvet så nålen nästan gick av o vart helt böjd..FUCK hur fan ska jag kunna ta den nu??
Man får även ett visst kl slag den ska tas så panik i hela kroppen tårar som sprutar åt alla håll ringer jag till lollo och Anders som får lugna mig o prata mig igenom sticket.
Efteråt kände jag mig ur dum då det inte alls gjorde ont el var så farligt.
Fredag morgon kl 5.45 var det dax att stiga upp för att börja röra sig mot akademiska i Uppsala och ingång 96.
Vi på väg in till sjukhuset.. trötta o lite spända.
Enormt vackra kläder får man bla dessa strumpor.
Har fått lugnande o en kanyl i armen för att kunna få direkt värkande smärt lindring vid utplockningen.
Efter utplockningen.. lite halv död o ganska så ont...Tur jag hade min prins med mig hela tiden som höll handen o så.
Prinsen
Nöjda med antalet ägg som vart ut plockade 8st =) återstår o se på måndag om något vart befruktat.
Varit en lite halv tuff dag men underbar oxå. Daniel vid min sida då klarar jag allt.
Nu sova någon timme då jag är helt slut. Sen iväg på personalfest.
MÅNDAG:
Idag var det inte lika jobbigt men var ändå väldigt spänd fick veta att 7av dem 8 äggen blivit befruktade men bara 2var frys bara i måndags och så det äggen som stoppades tillbaka oxå.
Skulle få ett papper hem skickat sen hur många som finns totalt i frysen då dem andra fyra äggen har till på onsdag att växa till sig. (har 3ägg i frysen)
Men nu håller vi tummarna att den 18/11 är det ett stort + på grav testet.
Har mycket stress i kroppen nu och är väldans rädd att det inte är ett + på fredag.
Vad gör man då? ja troligtvis fäller lite tårar o sen får man ta nya tag.
DEL 3
Fredag:
Det är ett positivt resultat..=)
Oj vet inte hur det känns..Så nära men så stor risk att något händer.
10v av väntan på att inte missfall ska inträffa.
Nu är det jobbigt att nästan ALLA runt mig vet vad vi gått igenom för nu kommer frågan om JAG ÄR GRAVID!
Svaret är ja det ÄR JAG men det är inte det svaret jag ger dem som frågar.
Vill inte någon ska veta än.. tänk om det avslutas..Rädslan är för stor för o våga berätta för er.
Men kärleken o glädjen vi känner eller kanske HOPPET som växt i oss är enormt o nu är vi så nära så nära...
Nu är det ca 4veckor sen ägget sattes tillbaka o det är fortfarande kvar =) tack o lov.
Den 12dec har jag fått en tid för ultraljud uppe på fertiliteskliniken då dem vill se att hjärtslagen och allt är som det ska innan dem släpper mig helt o jag kontaktar min mödravård central.
Lättnad o lycka.
Hjärtat slår lill grodan i magen är precis den storleken den ska vara och jag är idag lördagen den 17/12 i vecka 9+1.
Bild från i måndags på ultra ljudet Första bilden på lilla knytet.
Här är bilder på mina äggblåser och någon av dessa är nu lilla grodan.
Om allt går som det ska så är det
20/7 2012 som är beräknat förlossnings datum.
12/1 2012
Varit hos barnmorskan idag o tagit prover samt ställt lite frågor.
Nästa delmål är ultraljudet som ska bokas in.
Graviditeten går annrs bra, mår lite illa men inget överdrivet o trött såklart med det hör ju till.
kg börjar rulla på o det är ju inte lika kul men absolut värt det.
24/1 2012 v14+4
Har i dag ringt o boka ultraljuds tid den
Har även suttit o gjort massa olika test för att se vad dem säger det ska bli för kön o då visar dem Flicka men man vet aldrig.
Har dock bara tjejnamn på lager så...
