Really??

Ibland undrar jag om det är jag som inte fungerar som jag borde men sen inser jag att det är inte jag som har problemet.

Att man sårar varandra kan hända o det är inte alltid med mening men att gör det du gör mot mig är fan inte okey.
Jag är bättre än det här o jag kommer inte sjunka men det betyder inte att jag inte kommer leva med bilderna i mitt huvud o känslorna som dyker upp.
En del av mig vill bli hysterisk,skrika,bråka, bli 14 år o inte vara vettig o förståndig.

Nästa sekund inser jag att detta är fan så lågt att jag är så galet mycket starkare,bättre,smartare o smidigare än detta.
Tänker inte låta mina val av handlingar påverkas mera av dina förbannade dumheter.
Jag fölorar bara på det o jag blir inte lyckligare.

 Jag känner sån ilska samtidigt som jag får en känsla av sorg o sen blir det bara tomt.
Vem är du??
Varför???
Allt går över mitt förnuft o förstånd...