tisdag 24 februari 2015

Not my life!


Veckorna som gått och händelser som förändrat min tillvaro, mitt sätt att vara,leva, hantera saker...
Det är som jag inte riktigt förstår det är mitt liv...
Lite för mycket att ta in och hantera.


Jag saknar nåt jag aldrig haft..
Sörjer nåt som aldrig varit mitt..
                                                 Längtar efter nåt som aldrig kommer hända...
Söker nåt jag inte behöver...
Reagerar på saker som inte spelar någon roll...




Jag har varit vilsen och jag har inte kommit närmare rätt väg utan är snarare längre bort än tidigare..
Gått i cirklar och det blir tyngre o tyngre att gå framåt.

Det är verkligen dax för mig att släppa ryggsäcken o bara hoppa upp på kanten o gå åt motsatt håll för annars kommer jag inte komma någonstans.

Jag känner inte igen mig själv alls och jag gör korkade barnsliga idiot grejer och reagerar som jag inte hade någon annan än mig själv att tänka på.

Jag har ju det finaste o vackraste i världen o Hampus är ju verkligen det bästa som finns i mitt liv.

Det positiva är att jag vet jag inte mår bra, jag tar hjälpen jag får och jag pratar om vad som är jobbigt.

Som sagt tidigare har jag mått dålig,varit vilsen men aldrig  i den här graden.
Den inre stressen är så maxad att jag minns inte vad jag gjorde i morse.
Ångesten kommer o går men den tär ganska hårt på mig då jag inte vet vad jag ska göra för att den ska släppa.


Alla ni som lyssnar när jag gråter så jag knappt kan prata eller när jag har sånt ångest påslag att jag hyperventilerar <3<3<3 ni är verkligen fantastiska.

Jag hoppas jag snart bara skrattar, ler när jag ringer och inte är upprörd,ledsen o mer eller mindre galen.


2 kommentarer:

  1. Hoppas de känns bättre för dig att hitta på en egen sanning för att få dig själv att må bättre.. Som jag alltid sagt till dig var ärlig istället. Du kommer må så mycket bättre, ljuga för dig själv kanske hjälper för stunden men sårar i längden.

    Kul o följa din blogg o vad du skriver Men gör mig mer o mer rädd för den du blivit.

    SvaraRadera
  2. Ok menar du när jag försöker trösta dig när du gråter, eller när jag säger att jag vill hjälpa dig att må bra igen. Eller kanske att jag vill stötta dig ekonomiskt.?? Detta e nog inget du säger till folk. MEN sanningen. Du gräver bara ner dig djupare igenom dina lögner. O Nej nu har jag gett upp hoppet om att du någon gång ska kunna ta hand om dig själv o hoppas med hela mitt hjärta att dina dumheter inte skadar våran son Hampus. O kommer alltid följa dig vi har faktiskt värdens finaste människa, som vi skapat tillsammans. Hans framtid e de viktigaste för mig.

    SvaraRadera