who am i??

Senaste månaden har jag gjort saker som jag inte riktigt kan förklara.

Jag vet inte om det är separationen el om jag bara tappat kontrollen på mig själv.

Jag har dock fått flera minnen för livet som jag faktiskt kan skratta åt och säga att Jan 2015 va det många första gången uppleverser.

Men utan er som finns vid min sida skulle jag vara förlorad.

Så skulle vilja säga till er som älskar mig trots mina idiot grejer att ni gör varje dag till en lite bättre och mig starkare än jag trodde.

Tack till min M (Marcus) som varit, är och kommer vara min terapuet,haha även den bästa på att lyssna,trösta o ge råd. 

Älskar dig och skulle inte vara där jag är just nu om du inte fanns.

Sen självklart min älskade o helt galet fantastiska Sandra som står ut med mina dumheter,fall,utbrott,tårar osv.

Du har funnit i princip hela mitt liv 27år av dem iaf och med handen på hjärtat vet jag inte vem jag är utan dig.

Du är min familj och mitt skyddsnät.

Sen har vi Nadja som gör allt hon kan för att hjälpa,stötta o även hon lyssnar,ger mig råd,skrattar o gråter med mig.

Denna fantastisk starka kvinna som även klarar av att vara en underbar mor och fru.

Du inspirerar.

Älskar dig o så tacksam du finns.

Sen finns det massa massa andra som gör så mycket dem kan för att få mig att klara denna tid fast dem har det så jobbigt sjävla.

Malin,Malin,Maria,Emma,Linda,Lollo ,Nicklas,Inga mf

Sist men inte minst mina föräldrar och min bror med hans familj som låter mig bo i deras källare.

Tack för ni alltid finns,ställer upp och aldrig dömer mig.

Att ni aldrig tvekar eller gör så jag känner mig som en börda.

Alla borde ha sån familj som jag har.

Så trots alla hinder har jag alla verktyg,möjligheter att hoppa över dem.

Så rädslan att tappa bort mig själv minskar lite när jag lyfter blicken och inser vad jag har och hur galet lyckligt lottad jag är.

 <3<3<3

TACK TILL ER FÖR NI GÖR FALLET MINDRE SMÄRTSAMT OCH VÄGEN UPP LÄTTARE!