När man inser vad man gått minste om och man ser saker ur andra perspektiv...
Smärtan är nästan outhärdlig och tårna rinner på riktigt för första gången.
Känslor jag har som jag inte kan prata om och osäkerheten sprids som ett virus i hela kroppen.
Har mått så sjukt bra senaste dagarna o verkligen njutit o insett att shit det är såhär det ska vara o kännas.
Återigen kan det vara lite sömn o att jag inte får Hampus på 9dagar som gör mig så otroligt liten o ur balans.
Rädslan att aldrig bli älskad eller duga åt någon smyger in i mig o jag kan inte få bort känslan.
Att inte tycka om det man ser i spegeln o förnuftet som försöker övertala känslan..
Det låter lätt med det är svårt och jag misslyckas iaf idag...
Tur det snart är en ny dag och jag har en ny chans att övertala mig själv att jag är ju ett kap o förbannat jävla bra.
Att jag duger som jag är!
Nu väntar 36h jobb helg!
Hoppas ni alla som läser får en underbar helg och en kärleksfull alla hjärtans dag <3!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar