Tid!

Dag blir till natt, natt blir till dag..mån blir tis.. vecka blir månad...

Jag blir erfarenheter rikare o jag får mera förståelse för hur fort livet kan förändras.

När jag öppnade dörren visste jag inte att jag tog klivet ut i kvicksand...

Jag visste inte heller du va den som skulle dra med mig neråt..

Vill förstå,vill kunna acceptera ,vill kunna se allt som en övergående smärta...

Sen vaknar jag o förstår att jag är märkt för livet.

Jag kan gå vidare ,jag kan le,jag kan vara lycklig men jag kommer alltid ha ärren.

Man vet inte hur stark man är fören man måste o det är så sant för hade någon talat om för mig för ett år sen vart jag skulle vara i dag då hade jag aldrig trott dem.

Jag vet jag inte styr över vad som kommer ske o vad som händer inte heller över att alla ni som blir indragna blir det.

Jag vet ni oroar er över mig o jag förstår er för jag hade oxå gjort det i eran situation.

Jag är som katten och har nio liv, landar alltid på fötter även om fallet är hårt o sjukt läskigt.

Jag har bara inte landat än...

För en månad sen sa jag det kan inte bli värre än det är o det blev det med råge.

Är det något jag lärt mig under dessa tre månader är att man känner aldrig någon och att man måste verkligen våga använda sig av dem resurser man har som sitt skyddsnät och sin förmåga att faktiskt klara av saker.

Skulle jag göra saker annorlunda men facit på handen??
 Garanterat...