onsdag 9 maj 2012

Mardröm blir verklighet!

Vad gör man när mardrömmen blir sanning o att blunda o hoppas på stt vakna inte hjälper?
Det skulle vara tiden jag fick gnälla över hur tjock jag är o hur underbart det är o ha ett litet liv i min mage.

Min älskade Elly vart en ÄLSKAD Hampus istället.

Den 20/7 var du beräknad att komma till världen o som vi längtat o kämpat att få dig.
Nu vart det lite tidigare o du kom den 6/5 kl 06.03 och var 33cm lång och vägde endast 860g.

Mammas o pappas älskade pojke <3
Att få ha dig på mitt bröst var den mäst fantastiska känsla jag någonsin kännt.
Harmonin o lugnet o lyckan var total.
Att få vänta mera än 24h att ens få se dig var det värsta som hänt men sen att se dig så liten o kämpa så hårt o inte få håll dig...
Mitt mamma hjärta har gjort ont men nu när du får ligga på mitt bröst och jag kan känna dig mot mig o hur du andas är jag komplett o inget känns skrämmande i det läget.
Bara jag får ha dig nära mig kan inget ont hända <3.
Så älskade älskade lilla vän kämpa med mig så jag får möjligheten o bli din mamma,jaga dig,spela boll med dig o själklart bråka på dig =).

Inget har jag älskat så starkt som jag älskar just dig <3!
Finns inget i världen vi inte kommer göra för dig.


Till min älskade Daniel vill jag bara tacka för du är så otroligt stark o kärleksfull.
Du är min klippa o utan dig i det här hade jag gått under.

Till alla mina vänner som är så fina o fantastisk vill jag oxå tacka för ni lysnnar o finns där.
Älskar er o hoppas jag kan ge er allt det ni ger mig.

Min familj är ju självklart oxå det största stödet då ni gör allt ni kan o llite till för oss.
Älskar er  o hoppas vi snart kan skratta o ha roligt tillsammans <3


9 kommentarer:

  1. hej
    Han är jättesöt,kommer att ha er i mina tankar.Kram till er alla tre.Katarina

    SvaraRadera
  2. Gråter när jag läser och ser bilderna, livet får en ny innebörd. Ligger brevid och kramar min lilla prins och minns känslan när han låg på mitt bröst för 12 veckor sen och känner sån tacksamhet. Hoppas att allt går bra för er, mina tankar är hos er!!! Ta hand om dig Alex!!
    Styrkekramar

    SvaraRadera
  3. Tårarna rinner ner för mina kinder. Mitt hjärta värker. Tänker på er ofta!!! Älskar dig min fantastiska Alexandra<3. Kämpa på!/ Nadja

    SvaraRadera
  4. Åh, jag ryser och jag gråter. Jag är mamma och känner igen mig i känslorna du beskriver. Både rädslan och lyckan (eller fullkomligheten till och med). Min bebis vägde väldigt lite fast han stannade i magen hela graviditeten, det var läskigt, men som tur var ingen fara.

    Jag håller mina tummar så hårt jag kan och hoppas att ni får ha det helt fantastiskt tillsammans!

    Tack för att du delar med dig på bloggen!

    SvaraRadera
  5. I mitt tidigare inlägg lät det som att det var en okej jämförelse mellan det du och ditt barn går igenom nu och att min son vägde väldigt lite. Det är såklart inte att jämföra eftersom min son mådde bra. Det jag menade var att vi till en början inte visste om han mådde bra och om han skulle behöva vård, och i den situationen kände jag mycket rädsla.
    Jag behövde skriva detta så att inget skulle missuppfattas :-).

    Kram!

    SvaraRadera
  6. Tårar rullar ner för dom här kinderna också, men så skönt att få ser om de ändå så bara är på bild. Mina tankar och alla mina böner går till er. Försöker skicka över all den styrka jag har och hoppas lite utav de iaf kommer fram. Åhe lille Hampus, vilken prins. Miljoner kramar, jag älskar dig mina kära Alexandra! Och Daniel också då såklart, och lille Hampus fast vi inte setts. <3

    SvaraRadera