vilket är det fenomen som lever i dem stackars människor som inte har förmågan eller modet att stå för vad dem säger/ gör?
Konflikter ÄR jobbiga o man mår dåligt av dem när man ÄR mitt i dem.
Förhoppningsvis känns det bättre efteråt för man sagt vad man känner,tycker osv... även om det inte ändrar ens situation.
Man har iaf VÅGAT säga vad man anser o står.
Men vuxna människor som inte lärt sig att VÅGA vara sig själva o STÅ för vad dem tycker o tänker är det ju så synd om.
Vända kappan efter vinden är enkelt just nu när det blåser men sen när vinden lagt sig kan man inte gömma sig bakom kappan mera.
Alla har en ängel o en djävul i sig men du som inte vågar ta ansvar för det du gör har tyvärr en starkare djävul en ängel.
Det som stör mig är inte att du skyller på mig el inte vågar stå vad som är gjort,sagt el ens att du säger massa onödiga dumheter bakom ryggen.
Jag kan ta det för jag vet jag är ärlig o har "ryggen fri" som det så fint heter.
Men det som gör mig irriterad är att jag vet inte vad som är sanning o vad som är lögn???
Som sagt ...
Jag är rädd o jag tycker det är jobbigt men jag övar på min modiga sida o bejakar ängeln i mig.
Jag är bättre än skit snack o diskussioner på tonårings nivå.
Är det värt o ställa dig mot väggen o fråga? El blir det flera undanflykter o lägga skulden på andra???
Jag tror jag kommer välja att fråga iaf.
För att för min egen skull veta jag gjorde det jag anser att du inte gör.. Stå för vad jag tycker och vem jag är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar