Fruktansvärt!

Fy vad tragist att en männska i dagens samhälle kan bli mördad på sitt jobb.

Hur mycket koll har ledningen egnligen på arbetsplatser där det är mera risk fyllt som t.ex häktet,psyk, kriminal/missbruks vården?

Jag jobbar själv innom missbruksvården o vet att det är inte en dans på rosor.

Hur ska man som personal kunna göra sitt jobb om dem som styr inte ger än rätt medel o klara av det som t.ex personal så det räcker.

Ska sparas in på allt och på vems bekostnad?

Man kanske har långa arbetspass o är väldigt trött o missar en detalj o då kan situationen bli farlig eller det är sjuk personal så man får vara ensam osv osv.

Dax att ta sitt ansvar SVERIGE!

Att en tagedi ska behöva hända för något ska förändras är fruktansvärt.

Jag lider med den dödas familj o har inte ord för hur galet o fel jag tycker att det är.

Jag är inte rädd el känner på någotvis utsatt på mitt jobb men jag känner dem boende o ser vilket humör/mående dem har för dagen.

Ett exempel ur ett samtal vid ett fika tillfälle på jobbet med några boende.

Vi diskuterade straff o fängelse osv (samtalet ägde rum för några år sen) 

 "nästan alla har ju suttit inne" av dem som bor på olika missbruks relaterade boenden.

En av dem vi bordet säger att ja men en av dem satt jag med första gången jag satt inne.

Jag frågar såklart vad satt du inne för?

Vill du inte veta blir svaret.

Jag- mord el?

Svart blir då- ja precis.

Jag kände absolut inget obehag el rädsla el något fast jag satt o talade om en sånt grovt brott.

Men jag vaknade upp lite ur min trygghets bubbla för en sekund för då insåg jag åter igen hur bekväm och hur lätt det är att släppa dem bitarna o se förbi hur pass farliga dem här människorna faktiskt kan bli i påverkat tillstånd.

Borde vara obligatoriskt att gå självförsvars kurs även för oss som jobbar på boenden.

Vi har larm osv men vad hjälper det o någon flyger på mig? (vilken jag inte tror någon skulle göra men kan ju komma in någon obehörig i huset som ger sig på mig)

Aaa som sagt är det en tragedi o fruktansvärt att det ens kan hända.

Nu ska jag mysa ner mig bredvid mitt hjärta o bara le för han ligger här bredvid o är min.

kram på er.