Varför jag bloggar?

För mig är bloggen ett sätt att få perspektiv på mitt liv samt bearbeta och få ut känslor jag inte kan uttala i ord alla gånger.

Blir som en disskusion med mig själv på något sätt att blogga.

Inta alla inlägg såklart men en del.

 

Blir även lite som en dagbok som man kan kolla i o se tillbaka på saker som var jobbiga då o hur man hanterade det,kännde osv.

Även åter uppleva härliga stunder, sitta och le å inse hur förbannat lyckligt lottad man egentligen är.
Sen tycker jag det är kul.

 

 

Jag är en person som oftas är ganska lugn o kylig under en händelse men efteråt så kommer allt.

Jag tappar oftas inte kontrollen när jag är mitt i saker som är jobbiga utan det kommer månader efteråt när jag kan slappna av o vet allt är okey.

 

Mina närmaste märker ju självklart direkt om det är något som är jobbigt då jag blir annolunda i mitt sätt o vara men tror att människor som inte känner mig så väl inte märker något.

 

 

Troligtvis har det med mina tidigare erfarenheter att göra och då menar jag inte dem som är bra.
Man har lär sig och le fast det stormar runt om.

Satt och tänkte på vad jag varit med om i mitt 32åriga liv o jag häpnas av att jag har fan varit med om väldigt mycket o en del saker är så bisarra att man tror det är på skoj.

 

 

Har jag berättat om tjejen som satt sig brevid mig på skybar när jag jobbade där???

 

Hon är ganska bastant o säger med bestämd röst vad glor du på?

(jag kollade kanske mycket för hon såg som en hora ursäckta ordet men)

Inget svarar jag glatt..

Du heter Alexandra va?

Ja svarar jag.

Så frågar hon om jag kommer ihåg hennes bror Bogdan som jag gick i högstadiet med?

(jag har ingen aning om vem det är en i dag men jag svarade att jag minndes honom)

Ni hade keramik tillsammans o du gjorde en orm säger hon.

Okey det minns jag inte säger jag.

Nej min bror var iaf jättekär i dig o du dissade honom, Han är iaf gift idag o har två barn och är lycklig... bla bla bla

 

Jaha vad bra svarar jag o tycker det hela har spårat ut o allt känns lite konstigt.

Min kollega garvar o säger att det där är egentligen en kille det vet du va?

 

Ja det visade sig att denna tjej som suttit o predikat om hur elak jag var som dissade hennes bror i själva verket var han själv!

Ja han hade opererat om sig till kvinna.... 

 

 

Var ju ganska komiskt men helt absurt,haha!

 

 

Ja den här historien är helt sann jag lovar.

Nu ska jag gå och mysa med min goa son.

Härlig torsdag på er!