Att förstå hur du känner kan jag göra till en viss del men att behöva sitta där du i detta just nu gör önskar jag att du slapp.
Att släppa taget är jobbigt och smärtan och sorgen som blir kvar kan jag tyvärr inte förstå då jag ej förlorat någon som står mig så nära.
Sorgen är egoistisk o när man förlorar en del av sig själv är det svårt att finna någon tröst.
Känsla av ensamhet,frustrationen,kanske ilska och besvikelse.
Livet är inte rättvist.
Hoppas du vet jag finns när du vill på dygnet.
Kan även förstå om du vill ha andrum.
Jag kanske inte kommer säga rätt saker eller ens ha något att säga men jag lyssnar o jag finns här.
Att gråta är en styrka o det har läkande effekt.
Förstår att det känns som tårarna borde ta slut någongång men dem finns oxå alltid där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar