Ja verkligheten är inte lika ljus,glad och spännade som den ibland kan vara.
Att se dem nära lida o m riktigt dåligt är inte så speciellt kul.
Man är så maktlös och känner sig liten o svag.
Man ska orka för två och vara stark åt den andra men även om man gör det så känner man sig otillräcklig o frustrerad.
För hur mycket man än gör så tar det inte bort det onda.. Det måste läka ut själv.
Daniels mamma hade tagit fram en blid på Benny som liten o jag vart så häpen för såg ut som Hampus.
Eller vad säger ni?
Nej ska strax till jobbet men är jobbigt o behöva lämna D hemma så ledsen.
Tur det bara är en dags jobb till denna v.
Kram på er och hoppas ni har det bättre än vi just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar