David sov som sagt hos sin farmor o farfar i natt.
Hampus vart överlycklig att kusin David skulle komma och leka.
Dem här två brukar bråka 60% o vara sams 40% men igår så lekte dem super bra tillsammans.
Lite bråk o knuffande men inte mycket alls.
Här är grabbarna i lekparken:
Så kul att se när dem lekar så bra.
Kul att dem har varandra.
Mina kusiner Emma o Camilla är ju två av dem viktigaste i mitt liv så hoppas David och Hampus också får en bra relation.
Hampus sprang in till mormor ,morfar o David direkt efter han vaknade o skulle leka =).
Vilket innebär att jag får avnjuta en kaffe i lugnet.
Imorgon ska Hampus till pappa en vecka efter 2 hos mig.
Första dagarna brukar vara lite skönt men sen blir det bara jobbigt.
Saknar man att det inte är liv o rörelse här hemma.
Ibland vill jag bara ge bort han men samma sekund man tänker det så krossas hjärtat av tanken...Han är mitt liv o min glädje men även nån som testar varje cell i kroppen av tålamod.
Att inte hota, muta o kompromissa med sitt barn som jag INTE skulle göra är ju min räddning vissa dagar.
Skulle inte klara vardagen utan dessa saker just nu.
Hota då menar jag typ... lyssnar du inte kan vi inte gå till lekparken eller affären osv.
Muta menar jag att jag kompromissar med mig själv å låter hampus kanske få en glass efter maten om han äter upp..lyssnat o varit snäll el liknande.
Men jag känner att jag är iaf stark o konsekvent i det jag säger så han vet att det är allvar.
En dag åt han inte maten utan lekte då fick han inte glass men alla andra fick,
En annan dag så skrek och härjade han inne på Lindex för han ville ha en tröja.
Talade om att om han skärper sig o slutar bråka så kan han få den men han skrek kasta sig på golvet osv.. så jag hängde tillbaka tröjan o bar ut en sparkande skrikande H. (helt svettig och slut)
Ja som sagt är jag glad jag bara har ett barn i dag för två hade jag inte klarat av.
Så vissa dagar somnar man med tårarna brännande innanför ögonlocken av att man konstant har massa förbud o nej sägande här hemma men jag vet också att det är det bästa i längden för jag vill ha ett barn med respekt för sina med människor och som vet att man får ge o ta här i livet.
Inget är gratis.
Hampus är väldig generös o givmild, bjuder nästan alltid av sitt godis o leksaker.
Kramas o vill hjälpa om någon är ledsen så nåt rätt måste vi göra.
Han har väldigt sällan slagit någon så han vet även där att man inte ska göra illa varandra.
Men sen är han oxe som mig o envis som en...Skriker o gråter så fort det inte blir som han vill, tänk..Tjatar så mina öron värker.
Som jag sagt tidigare får jag utslag av gnälliga barn.
Får även det av andras gnälliga barn...
Inte mitt problem men ilar längs ryggraden på mig när jag hör barn gnälla.
Nej nog om detta nu. Ska passa på att plocka lite o fixa här så man kan ha hela dagen med noll måsten.
Kram på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar