Rädslan!

Att ha en svacka eller må dåligt av någon annan anledning är tufft.

När kvällen,ensamheten kryper på,

 Hittar tankarna man förträngt under dagen ikapp och känslan man lyckats ersätta med en annan bubblar upp.

Att lyssna på sitt inre jag som är i ett kaos och virrvarr av känslor,tankar som man försöker slippa är galet jobbigt.

Ångesten exploderar i kroppet och man kvävs nästan av att inte våga släppa på spärren o låta det göra ont.

För man vet att förändring är det ända som kan göra saken annolunda.

Omgivningen som tycker på,pressar,har åsikter och tycker,tänker så mycket man inte vill höra eller orkar hanskas med.

Man vet varför dem gör det och man förstår deras avsikter men man vill ändå skrika att dem ska hålla käften o man vet allt det där.

Hur kunde det gå så långt och vem är jag?

Har vänt ut och in på sig själv,anpassat,satt gränser ,varit starkare än man trodde var möjligt men även så liten och så svag.

Självkänslan är borta och självförtrondet i botten.

Vart ska man börja och hur ska man ha orken att förändra?

Alla förväntingar som sprack alla löften som bröts och alla tårar som runnit.

Är det värt det?

Man vill skylla på någon annan men det går inte för det är endast jag som kan ta på mig skulden för jag lät detta hända.

 Lever på hoppet,tron o den bra känslan.

Hjärta och hjärnan har bråkat o varit oense så många gånger men hjärtat vinner.

Jag tror att du vet vad du ska göra men du vill inte inse det för det är hjärtat som förlorar den kampen.

Har man varlt bergodalbanan så får man räkna med upp och ner gångar även att känslan kanske inte är så härlig som man trott.

Suget som det gav i magen har bytts mot panik och farten som gick så fort och man älskade det har plötsligt blivit skräck.

Försväntningen som var i början har blivit besvikelse.

Men ändå åker man en gång till för det kanske känns annolunda den här gången.....

Ja man måste välja när det är dax att hoppa ur karusellern.

Jag vet att du inte vill höra massa predikningar och att du inte orkar med att människor säger vad va det jag sa.

Du får skylla dig själv för du vet vad du gav dig in på osv osv...

För dem har inte åkt  i vagn o upplevt det du upplever så du är den ända som kan bestämma hur nästa resa ska bli.

OM du åker ett varv till eller om du byter karusell.

Det finns inga rätt och fel för vad som än händer ger det något även om det oxå tar en hel del.

Jag hoppas du hittar tillbaka till den känslan du hade när du hoppade i vagnen första gången. Att du hittar förväntningarna och spänningen.

Att skratten och suget kommer tillbaka.

För att förlora sig själv på resan är inte värt det!!!!!