Inne på min lång vecka på jobbet o jag som vanligt vis har svårt att sova....
Har ännu svårare nu.
Så många känslor och sån ångest att jag vill kräkas.
Så många saker jag ångrar o vill gör om.
Sån ilska men samtidigt sån empati och förståelse.
Många sanningar som jag inte vill acceptera riktigt o alldeles för många elak saker som sagt.
Många glada,förhoppnings fulla tankar men samtidigt alldeles för många mörka o smärtsamma.
Så många frågar och alldeles för många olika svar.
Längtan,önskan,drömmar,förtvivlan,tacksamhet,rädsla,sorg,smärta,ilska,glädje,klarhet,empati, oförståelse och förståelse..
Allt på samma gång i ett stort trassel och jag vet inte vart änden är o hur jag ska börja nysta för få nån koll.
Lite ordspråk som jag jag kan känna just nu:
Ja det här med att sova som en kratta gör att man blir helt labil.
Jag saknar min son och jag förstår inte hur jag någonsin kommer kunna lära mig att inte ha han hos mig varje dag.
Han är min lycka o glädje.
Bara tanken på Hampus får mig att le.
Vilken fantastisk liten person vi skapat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar