Längesen!

Bloggandet har stått stilla då jag inte har så mycket bra el positivt att skriva just nu.

Jag mår inte bra och min och D´s relation är inte bra.

Inte för vi inte älskar varandra för det gör vi verkligen men har hänt så otroligt mycket sista året som gjort att vi mår dåligt på varsitt håll och som i dem flesta relationer får den andra ut för hur man mår vilket resulterar i att vi inte är så där extremt super goa med varandra.

Självklart har vi bra dagar =) men det tar liksom inte bort allt som varit och som är.

Inget blev som vi trodde.

Det vi längtat efter.

Familjen,vardagen som aldrig kommer och hoppet som börjar svalna.

Inombords äts jag upp.

  Denna ångesten ,sorgen,frustrationen knäcker mig.

Ser mitt otroligt vackra starka barn som är så glatt och jag har inte orken att ge tillbaka allt jag vill och lovade honom på sjukhuset.

Han förtjänar bara det absolut bästa och jag är inte det just nu.

Renoveringen som står still,bo i ett kaos i år är fan inte kul. Jag är pedant o denna röra gör mig psyk.

 Finns inte ett ända rum som är klart el i ordning.

Tiden, orken,motivation finns inte att fixa heller.

Blir som ett barn vill slå,sparka,skrika och bara försvinna tills allt är bra igen.

behöver paus el semester från mitt eget liv!

Ja ni hör ju hur det låter.

Fast jag känner allt det här så vet jag att jag har det så bra men det hjälper liksom inte just nu.

För besvikelsen är ett faktum.

Smärtan är verklig och ångesten, sorgen kryper i mitt skinn dagligen.

Det ända jag vill,önskar är att få vara en familj som fungerar och mår bra.

Jag älskar mina pojkar och vill bara få lugn och ro så vi kan njuta o leva det liv vi längtar efter.

Får orken att hålla ut och göra klart denna förbannade renovering.

Komma hem till ett riktigt hem och inte ett ständigt kaos.